vad jag gjort, i serie, del 3

Jag tyckte det var så kul att skriva idag, så jag bestämde mig för att göra en del 3. Så här är fortsättningen! :)
 
 
Jag var så lycklig. Jag hade räddat Moorland. Det fina stallet, banan med bommarna jag himlat med ögonen åt, ridbanan, Allting, ALLTING! Jag strålade av lycka! Jag red runt för att upptäcka världen. Jag red runt i Fort Pinta när jag såg ett stort torn. Det fanns en trappa upp, och vad jag såg fanns det ingen "tillträde förbjuden" eller "varning för fallfärdigt torn" eller någon "Emma! Gå inte dit" skylt, och inte någon mamma heller för den delen, så jag gick upp. Det fanns ännu en trappa upp, och nyfiken som jag är så kan man ju inte låta bli. Så klart att jag gick. Jag skrittade igen hela muren och kom till ett torn. Drä var det stop. tills jag svängde på mig och var redo att gå tillbaka då jag såg en trappa upp till ett torn. Varför skulle man missa en sån chans, att få helt ensam gå upp i ett torn utan en mamma gnällande om att man borde vara försiktigare. Jag och Diamond Beauty gick sakta upp för den gamla trätrappan. Jag hoppades att trappan skulle hålla lika bra det sista steget, som den gjort, och visst gjorde den det. När vi kom upp tog jag ett djupt andetag. Så vackert det var. Man såg hela Fort Pinta, och havet Bakom Fort Pinta, jaa, man såg till och med till Moorland.
 
 
Sedan gick jag ner och såg några tjejer sitta vid ett bord vid discot och fika. Min mage kurrade och jag kom på att jag inte ätit något förutom en liten brödbit på morgonen så jag satte mig vid ett bord och beställde te och en munk. Det smakade ljuvligt. Nu vet jag i alla fall var jag får min frukost ifrån.
 
 
 
Åh, så vackert det var! Tänk om man kunde bo här! När jag beundrat utsikten klart bestämde jag mig för att jag ville se havet lite närmare. Jag hittade en trappa som ledde neråt och gick såklart neråt. Jag red till en stor bro som fanns där. Och där fanns en massa småa, söta ponies (vet inte hur man böjer det i svenskan så tar och böjer det på engelska istället xD )
 
 
När jag klappat ponies (kan ännu inte svenska xD ) Så gick jag till andra sidan av bryggan. Jag visste inte vad man gjorde där, men det stod mycket folk så jag stannade där. Plötsligt tutade någonting högt och jag höll på att flyga av hästen av vad jag blev rädd. Då såg jag att det bara var en färja. den skulle tydligen till något som hette J.A.R.L.A.H.E.I.M. Vad var det? Alla andra som var där steg på färjan, men jag lämnade kvar, jag ville inte till J.A.R.L.A.H.E.I.M, jag trivdes bra här. När färjan åkt och alla som steg av här gått stannade jag kvar och beundrade utsikten. det var så fint.
 
 
Det skulle vara roligt att någon gång åka någon annan stans, men inte ännu, jag kunde bra vara här en tid först. Jag har alltid gillat att vara nära havet. Jag känner mig så fri då. Jag älskar det. Det är såå, jag vet inte, fantastist (fick något problem och glömmde hur man stavar till fantastist...). Jag ville se hur långt stranden gick så jag red längst stranden tills jag kom till ett ställe som skulle vara perfekt att bada på.
 
 
Efter att jag ridit med Diamond Beauty i vattnet och han har stänkt ner mig ordentligt så lät jag honom gå och beta fritt i det gröna, färska gräset medan jag själv tog ett dopp.
 
(ser ni, jag har gröna ögon!!! :D )
 
Sedan red vi till några stora ängar, och där trivdes Diamond Beauty! Han galopperade vilt omkring. det var underbart. Vinden tog tag i mitt hår och jag skrattade lyckligt. Det här var livet! Jag älskade det! Jag lutade mig mot Diamond Beautys hals och kramade honom. Vi red upp på en kulle och kollade utsikten.
 
Jag visste inte mycket om den nya världen jag är i nu, men en sak visste jag. Vi har så mycket mer att utforska, jag och Diamond Beauty!
 
 
 
Jag kommer fortsätta skriva på den, som en story, varje gång jag loggar in på den sidan. Inte annars. Men, det får ni leva med! Jag hoppas ni är nöjda och gillade storyn, ursäkta att det blev liksmo, lite avbrott i skrivning p.g.a. svåra ord... men, jaa, vad ska man säga? Jag säger i alla fall hejdå och hoppas vi hörs!
 
// Linaaaaaaaaa :D :D :D :D <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 3 <3 <3 <3 <3 3 < <3 <3 <3 < < <3 <3 <3 <3 3 <3 3 <3