vad jag gjort, i serie del 1
Jag gjorde en ny sida på sso igår. Och det tog länge! Det var såå svårt att välja namn. Och ska jag vara ärlig, blev jag inte nöjd med namnen. Jag ville ha Emma som förnamn, och tänkte ha det. Jag provade med typ allting, men det fanns inget ledigt.Tills jag slumpade och hittade ett, Emma Dolphinside. Jag läste fel, men var inte riktigt nöjd, men eftersom det var bland dom enda "emma namnen" som fanns valde jag det. Sen när jag skulle se igen vad jag hette, stod det Emma Dolphinside, när jag läste förra gången tycker jag bestämt att det stod Emma Dolphinmist. Fail Lina! mg! Häst namnet blev bättre (men inte bäst, för jag har ärligt ingen aning om vad hästar kan heta...), Diamond Beauty. Eller, jag började just tänka på en sak- vad blir det egentligen om man översätter det? Diamant Vacker...Diamant skönhet... Eller, Vacker diamant, eller skönhet diamant.... Whaaaaat? Jesus, vad har jag döpt min häst till? Omg! Men nu struntar vi i det och börjar med vad jag gjort, i serie!
Jag såg ett stall och skyndade dit, var var jag? Jag gick till en kille, som vinkade åt mig att komma hit. Han började babbla, men jag lyssnade inte. När han var klar märkte han att jag inte lyssnat. Han tog det igen, sammanfattat denna gång. Jag var i Moorland, i ett land där hästar var livet. ett land där man red i stället för att åka buss eller bil. Det fanns egentligen inte alls bilar här. Justin, som killen hette undrade om jag hade ridit förut. Jaa, det hade jag. Och jag hade inte lust att sätta mig upp på hästryggen en gång till! När mamma var liten hade hon ridit, och hon älskade hästar. Hon ville så gärna ha en häst, men eftersom vi bodde i stan gick det inte. Jag älskade att bo i stan, man kunde shoppa varje dag, det var nära till kompisar, det fanns många killar runtom en. det var livet! Men mamma ville att jag ocks skulle älska hästar, och hade många gånger tvingat med mig på tråkiga ridlektioner. Hon själv hade också ridit, hon smilade stort och kände sig så stolt, fast det såg hur löjligt ut som helst. Till slut slutade hon tvinga med mig på lektionerna, efter att hon och pappa hade ett stort bråk. Justin började envisas med att det inte skulle vara som på lektionerna, det skulle vara mycket bättre. till slut lyckades han övertala mig. Men så fort han inte skulle se mig, skulle jag återvända till stan, hade jag bestämmt. Jag fick löjliga, fula kläder som jag måste ta på mig och fick sätta mig upp. Jag fick bara trava och skritta, fy vad löjligt! Jag blev tvungen att gå och prata med nån tjej, Jenna tror jag hon hette. Jag måste trava runt en bana. Varför var jag här? Jag hatade detta ställe. När jag ridit banan såg Jenna imponerad ut. Du var ju fantastisk, vilken begåvning! det hade ridlärarna på ridlektionerna också sagt första gången jag red. Jenna funderade en stund. Du får faktist börja galoppera nu med det samma, sa hon.
Jenna sa åt mig att gå och prata med någon som hette Loretta, utanför byn. Jag red lydigt dit. Loretta såg mig genast och började prata. Jag skulle göra ett till test. Hon var snäsig och skröt om sig själv, vilket jag inte gillade. Jag hade lust att bara skrika att hon skulle hålla skäft! Men till slut stod jag på startlinjen redo att starta. Jag red den enkla banan med stil, och Loretta såg imponerad ut. Men, jag var ännu inte en Bobcat, vad nu än det var. Men jag brydde mig inte, jag skulle snart tillbaka. nu måste jag tydigen gå och prata med nån May, så jag gick dit. Men, jag gillade henne, för hon erbjöd mig shoppa! Jippie! Jag rusade mot butikerna, men blev riktigt missnöjd. Utrustning till hästen, Jippie. Men jag beslöt mig gå till nästa butik. En massa fula ridkläder. Usch! Jag gick tillbaka och sa vad jag tyckte till May. Hon blev sur på den lilla missnöjda ungen och jag fortsatte till Tan, som ville mig något. Har du sett Loretta? Frågade hon. Jag svarade nej. Du måste hitta henne sa Tan oroligt. Jag himlade med ögonen men började leta. Jag skulle leta vid det stora stenraset tydligen. Jaja. Men jag fick inte gå dit, sa någon gubbe. Jag protesterade. Han svarade att jag skulle gå och prata med hans chef om jag nödvändigtvis måste dit. För att visa att jag skulle ha rätt, gick jag till gubbens chef. Efter att ha hjälpt honom körde en trucker iväg för att ta bort stenarna.
Jag red tillbaka till Tan och pratade med henne. Efter en stund var alla stenar borta och jag kunde rida upp för stenraset. Där såg jag Loretta. Hon såg ganska glad ut över att se mig. Som belöning för att jag hade hittat henne -trots att hon hade gett sig ut på flit- fick jag pröva på 2 nya ridbanor. Det var faktist ganska kul...
Och sen, äntligen, slapp jag göra någonting, så jag bestämde mig för att kolla butikerna igen, och hittade faktist ett par blåa byxor som såg lite bättre ut än mina fula bruna byxor. Och efter en lång dag, kunde jag äntligen pusta ut vid stallet.
Det var den första delen, d.v.s. dag 1. Del 2, och dag 2 kommer om några timmar. (jag tänkte ju på riktigt inte så, jag hittade ju på allting förutom uppdragen.)
//Linääääääääää :P