vad jag gjort, i serie, del 2
Fortsätter serien från det förra inlägget:
Jag vaknade och undrade var jag var. Då kom jag ihåg. Jag önskade att jag var hemma igen, men neej, det var jag inte. Jag var kvar på samma usla ställe. Jag stönade. Bläää! Jag satte mig upp på Diamond Beauty. Jag såg direkt att Loretta kallade på mig. Jag stönade, jag orkar inte lyssna när hon skryter om hur duktig hon är. Men jag gick dit endå. Det förvånade mig, det hon sa. Hon tyckte jag var bra på att rida (!!!?) och därför skulle jag få bli en Bobcat. Jag tänkte på vad jag skulle få och drömde om ett köpcentrum, 10 000 jorvik shillings, eller varför inte 300 star coints? Och där avbröts mina fantastiska drömmar. Jag fick... En ful rosa jacka... Jippie! Tur att jag aldrig behöver använda den. Jag gick till stallet och matade hästarna, gav dem vatten och mockade för att ha någonting att göra. Sedan kom jag på att jag skulle till justin. Han skulle leta efter några papper. eller var det några kärleksbrev? I så fall lät det spännande. Jag bestämde mig för att gå dit med det samma. Och, visst var det kärleksbrev. Han förklarade för mig att hans morfar Jasper stoppat vägen till Fort Pinta, där dett fanns brev som tydde på att Justins pappa Thomas ägde moorland, och då skulle inte ett dumt företag kunna förstöra Moorland. Men Jaspers flicka, Thomas fru, Justins mamma hade dött, och Jasper trodde av någon anledning att det var Thomas som var anledningen till hans frus död. Men om Jasper fick se deras kärleksbrev kanske han kunde ändra sig, och inse att det inte var thomas fel till sin frus död. Men Justin vågade inte ge det själv eftersom Jasper hatade Thomas och Justin. Så han bad mig ge dem till Jasper. Visst tänkte jag, det skulle ju bli lätt. Justin visade mig vägen och jag red till Jasper.
Jasper var inte som jag tänkt mig... Han var en tjurig liten gubbe som förbjöd alla att åka till Fort Pinta. Det kanske inte skulle bli så lätt som jag trodde. Men när han ropat klart åt mig och fnyst gav jag honom breven. Medan han läste dem blev hans gamla, tjuriga ögon blanka. Han såg på mig. Tack sa han. Tack så väldigt mycket. nu förstår jag att deras kärlek var sann och att min dotter älskade Thomas. Nu får alla åka till Fort Pinta hur de vill, när de vill och var de vill.
Jag fick nyckeln till kassavalvet där dokumenten fanns. Dokumenten som visade att Thomas var den äkta ägaren till Moorland. Han sa åt mig att följa vägen söderut och när jag kom till en korsning att ta vägen till höger. Jag red genom muren och var i Fort Pinta. Jaag gjorde som Jasper sa till mig, att följa vägen söderut och sedan vika till höger. Jag kom till en lång smal bro utan räck. Tänk om man föll ner... Men, nej, varför skulle jag falla, för första gången i mitt liv litade jag på en häst. Jag litade på Diamond Beauty. Vi galopperade tillsammans över bron och jag kunde känna vad mamma måste kännt när hon var liten och red. Vi stannade mitt på bron. vi var på väg, vi var på väg att hindra att Moorland skulle förstöras. Vi var på väg att rädda alla oroliga hästtjejer och hästkillar som älskade Moorland lika mycket som jag och Diamond Beauty.
Vi skrittade sakta fram och stannade just under den skora skylten. Sedan föll vi båda andan och red in. änniskorna där såg undrande på oss, de hade ju inte haft besök på länge. De log och vinkade. Vi gick till kassavalvet och låste upp med nyckeln. Jag läste snabbt igen så att det var rätt och red sedan tillbaka till Jasper. Det syntes på långt håll att han log från öra till öra när han såg oss komma. Han tackade oss igen och sa åt oss att gå och berätta den glada nyheten för Thomas och att ge honom dokumenten. Thomas blev glad när han såg oss komma. Kanske anade han något. Han mötte oss och tackade oss med ett par byxor. Jag log åt honom men stoppade de i min ryggsäck, det var inte riktigt min stils byxor. Men jg tackade ändå honom. En flicka kom och sa åt mig att Jasper vill träffa mig igen, och jag red tillbaka till honom. Snart kunde jag den här vägen med förbundna ögon! Jasper sa åt oss att rida till Justin och berätta, han hade antagligen redan fått höra om det, men ryckten sprids snabbt. Han ville nog att vi skule berätta. jag fick en fin tröja av honom, den såg ut som min gamla, men var grön i stället, och jag bytte genast om till den eftersom den matchade mina gröna ögon bättre än de röda. Jag red tillbaka till Fort Pinta och såg en massa butiker!
Jag älskade detta ställe som jag förut hade hatat. Härifrån ville jag aldrig. Men, det går inte alltid som man vill...
Vill ni ha en fortsättning? I så fall får ni kommentera snabbt nu, för nu skulle jag ha lust att fortsätta skriva, men om ingen kommenterar sååå.... :/ Men, kommentera om ni vill ha en fortsättning! hoppas ni gillade den :D
//Författaren Linaaaaaaa :D ;) :P (ska vi köra alla smilisar jag kan xD )
Skriiiiiiiiiiiiiv! :D